När man talar om begreppet nätverkstopologier menar man genom vilket mönster de olika enheterna/noderna i ett nätverk är sammankopplade. Några exempel på nätverkstopologier är maskformiga, stjärnformade och trädformade datanät, likaså finns bussnät, ringformade datanät och meshnät.
Med maskformiga nätverk (även kallat meshtopologi) menar man att varje förbindelse till en nod i nätverket är en maska. Maskformiga nätverk anses säkra då ett kabelbrott i regel inte innebär ett haveri i hela nätverket, en nackdel är att det är dyrt då det kräver mycket kabel. I stjärnformade nätverk (även kallat stjärntopologi) finns det en central nod, utifrån vilken det går en kabel till varje annan del av datornätverket. Stjärntopologier är ofta väldigt flexibla, men saknar redundans då ett haveri i den centrala noden påverkar hela nätverket. Ett trädformat nätverk är en struktur där de olika noderna inom ett nätverk är hierarkiskt länkade till varandra. Med en central nod varifrån nätverket sedan grenar ut sig, och där varje ny förgrening bara utgår från en nod. En nackdel med trädtopologier är att det för alla noder enbart finns en enda väg att ta sig till roten av trädstrukturen, vilket gör att noder blir känsliga för avbrott ovanför dem i trädstrukturen.
Bussnät är en av de tre vanligaste teknikerna för att bygga datornät, som innebär att man kopplar samtliga datorer i nätverket till en gemensam kabel (buss). Ett ringformat datanät innebär att det finns en förbindelse som går punkt-till-punkt mellan varje granndator, vilket är ett enkelt sätt att strukturera upp ett nätverk på men som är mycket känsligt för kabelfel. Ett meshnät är en nätverksstruktur där varje nod har kontakt med minst två andra noder, i syfte att skapa högre redundans i nätverket och motverka haveri i kommunikationen ifall en nod skulle gå ned eller att det blir brott på en kabel.